Som ni märker händer det inte mycket här. Det är inte så konstigt, det händer inte så mycket exktraordinärt i vårat kattliv, förutom kanske att vi älskar varandra och myser med varandra varje dag. Jag har tröttnat lite på att blogga på två adresser. Jag har därför börjat kattblogga endel, på min privata hemsida. Eller, grabbarna är ett del av mitt liv, och min blogg handlar om mina vardagsreflektioner. Välkommen att läsa där om ni vill följa oss vidare, det är långt ifrån bara katt. Men mycket kattkärlek finns det här, och mycket kattinformation blir det.

Ha det så bra allesammans, vi ses på www.nejmimi.se

Ett hem utan katt, är inget hem. Ett hem utan Parvel och Jonathan, är inte mitt hem. Det är full rulle här ikväll. Kattkrig🙂

Tidycats den blåa som jag beställde praktiska 18 kg av från foderbilen förra månaden. Är den absolut SÄMSTA kattsand jag någonsin har provat. Okej, det är lite orättvist för jag har inte provat några budgetmärken så den är säkerligen bättre en dessa. Men fan, vilken otur för Parvel att matte tänker lägga ner de här mesfasonerna att köpa kattsand för att vara snäll mot nykomlingen. Jonathan vill bara ha peewee, det vill matte också!
Får använda upp den här sanden, sen blir det utblandning med pellets tills grabben är på rätt köl igen. Försökte förövrigt att smöra med lite grytbitar av nöt (man önskar ju att grabbarna förstod vilket stort steg det är för helvegetariska matte att köpa kött, men icke!) men det föll inte heller nykomlingen i smaken. Very bad very bad – men som sagt, det var ju första gången.

Han är lite kräsen faktiskt, blötmat är ju asgott tycker han, när det gäller det så finns det ingen botten, och skinka är gott. Men sen stannar det ju där. Köpte laktosfri grädde för att bjuda på lite fest, ratad. Bjöd på en ägggula, med protest några slick, sen ratad. Bjöd på laktosfri filmjölk, ratad. Bjöd på smör, ratad.  Han vill inte ha någonting som kan få det lilla benranglet att gå upp i vikt.  Han tittar bara förebrående på mig när jag lägger upp någonting annat än blötmat. Ehm, matte känner sig missförstådd.

Ska köpa ett kolla masken när jag ändå är till apoteket och köper feliway nästa vecka. Måste få upp hullet lite innan jag tar honom till veterinären, kommer ju skämmas när jag låter dem känna på honom annars. Han ser så mycket fylligare ut än vad han är, med all den där pälsen.

Om en och en halv vecka ska vi på resa.  Btw, matte håller på med en hemsida. Snart, bloggar vi på ny adress.

Okej, nu är det officiellt. Jonathan har blivit galen

..galen i bröd. Det går inte att baka bröd här hemma längre, han är som en vildvetting. Gräver sig in under kökshandduken när bröden ligger och svalnar under dem. Idag bröt han sig bokstavligt talat in i en plastpåse med nybakt bröd. Han slet sönder den totalt, massakerade den!

Det är som den där reklamen för kellogs frostis ”väcker tigern i dig!!” .. bara det att just i det här fallet.. så beter han sig som det vore en riktigt saftig köttbit han försökte döda….istället för en bit bröd.

Ehm, någon? Är det hispan som gäller direkt eller? :blink:

Låt mig berätta om min morgon. Jag är ledig idag för första gången på flera veckor så jag tänkte ta mig en liten sovmorgon. Men tji fick jag, såklart – När Jonathan och Parvel sätter igång går det inte att sova längre. Det bara är så.

De börjar vid 6 på morgonen. JOnathan jagar Parvel genom hela lägenheten, upp i min säng och när han väl får tag på honom utbryter en vild brottningsmatch ovanpå mig, självklart. De brottas, jagar varandra, tumlar runt och väcker mig ordentligt. När de sedan är helt säkra på att jag är klarvaken fortsätter de vansinnet igenom lägenheten, upp och ner på alla möbler.. över hyllor ner på golvet in och ut genom fönstret (har ett fönster öppet ut till den innätade balkongen från sovrummet) och så vidare.

Jag inser såklart att det inte kommer gå att somna om så jag pallrar mig upp ur sängen och möts av två mycket glada (sjövilda och vansinniga) katter som jagar mig genom lägenheten. De vill nu ha med mig i leken, så de gömmer sig bakom varsitt hörn och väntar tills jag kommer in i rummet och så attackerar de varsitt ben.. de jagar mig, snurrar runt mina ben och springer framför mina fötter när jag går runt i lägenheten och inspekterar. ALLT utom soffan står på sniskan. De har lyckats flytta på klösträdet en meter, soffbordet står snett, tvn är sne, köksbordet står en meter ifrån sin vanliga plats – stolarna är utspridda över köket varav en ligger ner.. matskålarna står lite huller om buller…. ska jag forsätta? Såhär är det VARJE morgon hemma hos mig (och varje kväll…)

Om mina katter är normala? Ja, de är helt vanliga, normala, hälsosamma, glada, busiga (läs: galna) kattpojkar i övre tonåren.

Hej alla fans, Parvel har under helgen utsatts för en prövning. Erik, Sebastian och Jonas har varit och hälsat på. Tre, inte så lite bullriga och stökiga grabbar.  Han har tagit det med ro. Mitt sovrum har självklart varit hans fristad så det är där han har hängt större delen av tiden men han har även varit modig och varit fram och hälsat lite.  I natt hade vi världens mysstund.  Han var avslappnad på det där viset som bara kattungar kan vara, det var härligt att se. Hur hela kroppen var alldeles lealös och han snarkade lite. (De gör det båda två,  snarkar alltså).

Jonathan och jag tog en långpromenad i solen i förmiddags. Han börjar bli så grym på att promenera nu, det är inte så mycket nosa här, nosa där, nosa mer och mer… utan det är promenad för hela slanten. Sen sprang vi upp för alla trappor i trapphuset och ner igen, sen sova han gott en bra stund. (Ja, vi mötte en granne i trappen.. och ja, de tror att jag är galen).

 

Hoppas ni mår bra där ute, vi är själva pigga och krya (utom matte då, hon snorar fortfarande som om hon inte tror att det finns någon morgondag) om tre veckor ska vi åka till till Öregrund, matte och Jonathan längtar så att vi håller på att dö efter husse och mormor och morfar, moster, grabbarna alla kompisar… ja, hon vi längtar efter Öregrund helt enkelt, och alla som finns där. Vad Parvel tycker om saken, ja det återstår väl att se. Men han är en del av vår familj nu, så det är bara att vänja sig.

Puss på er!

Är hemma från jobbet idag också. Gick dit en timme i morse, men ingen hörde vad jag sa och det gjorde ondare och ondare för varje ord jag sa. Så jag gick hem igen. Väl hemma, blev jag såklart lite piggare, som vanligt. Passade på att träna lite klicker med grabbarna.  Parvel förstod uppseendeväckande fort. Han kan nu target och följa fingret. Ska fortsätta att öva med honom, han är så tacksam att umgås med, allt man erbjuder är kul, allt är roligt att leka med, allt matte gör är skönt. Långt ifrån bortskämda och bekväma Jonathan, som bara leker med prasselmöss, hårsnoddar och laserpekaren, om matte gör på rätt sätt. Tro nu inte att jag inte gillar Jonathan, jag älskar att kasta hårsnoddar, gömma prasselmöss och klappa på prickmagen.

Wikki funderade lite kring hur Parvel tänker nu inuti sitt lilla huvud. Från att ha varit panikslagen och rädd jämt, till rädd för hastiga rörelser men väldigt gosig. Jadu Wikki, bra fråga.. några förslag?

jonathan2

Jonathan 12 veckor

dsc01948

Jonathan 14 veckor

dsc01999

Trött Jonathan, 14 veckor

dsc01974

Jonathan på första tågresan, 14 veckor

dsc02104

Jonathan påväg hem till ”mormor & morfar”, 6 månader
Tågstationen i Norrköping.

dsc02136

Jonathan 7 månader, slappar på mattes viktiga papper.

dsc02133

Suddig bild, här äter grabbarna för första gången tillsammans,
och Parvel för första gången i köket.

dsc02138

Parvel 6 mån leker med min plånbok.

dsc02146

Jonathan, ger ytterligare ett bevis på sin brödfetish,
under handduken ligger mammas nybakta bröd.

dsc02156

Parvel 6,5 månader

dsc02153

Hallå, vad gör ni där uppe?
Får man va med..?

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.