Är hemma från jobbet idag också. Gick dit en timme i morse, men ingen hörde vad jag sa och det gjorde ondare och ondare för varje ord jag sa. Så jag gick hem igen. Väl hemma, blev jag såklart lite piggare, som vanligt. Passade på att träna lite klicker med grabbarna.  Parvel förstod uppseendeväckande fort. Han kan nu target och följa fingret. Ska fortsätta att öva med honom, han är så tacksam att umgås med, allt man erbjuder är kul, allt är roligt att leka med, allt matte gör är skönt. Långt ifrån bortskämda och bekväma Jonathan, som bara leker med prasselmöss, hårsnoddar och laserpekaren, om matte gör på rätt sätt. Tro nu inte att jag inte gillar Jonathan, jag älskar att kasta hårsnoddar, gömma prasselmöss och klappa på prickmagen.

Wikki funderade lite kring hur Parvel tänker nu inuti sitt lilla huvud. Från att ha varit panikslagen och rädd jämt, till rädd för hastiga rörelser men väldigt gosig. Jadu Wikki, bra fråga.. några förslag?